Livet är så brokigt
Så kort
Så nyckfullt
Värt så mycket
Jag räds för att tala om känslor
Jag räds när döden tar de jag älskar ifrån mig. Att de inte fått veta vad jag verkligen känner för att jag inte sa det!
Tänk att gå genom livet utan att uttrycka de vackraste orden till någon igen:
-Jag älskar dig!
Tänk att aldrig får viskat i örat igen:
-Jag älskar dig så! Du är det vackraste för mig!
Tänk att åldras ensam
Inte ha en käresta vid sin sida nu och på ålderns höst
Tänk att aldrig få boa med någon annan själ igen eller på det sätt och den möjlighet som det innebär när barnen nu växer upp och flyger ut
Resa med och uppleva med
Skratta med och gråta med
Njuta med och oroa sig med
När livet tar viktiga människor och gör dem till änglar så skapas många tankar
Om man då tar sig möjligheten och inte räds så skapas också chanser att göra det man önskar eller säga det man vill ha sagt
Innan det är försent!
Jag känner en enorm sorg
En stark förlust
Av min idol min vuxen mall och mycket mer
Men det gör mig än mer ledsen och bedrövad att min fina kusin förlorat sin mamma, bästa vän och stöd i livet
Att mina kusindöttrar förlorat sin älskade mormor! Hon som alltid fanns där, som älskade och avgudade dem!
Att min kusins make förlorat sin underbara svärmor
Att min far mist sin lille syster!
Att min mor mist en väninna!
Att farmor mist ytterligare en dotter!
Att vi alla mist en underbar själ och godhjärtad människa!
Jag är grymt tacksam för att vi fick chansen att försonas, mötas igen innan detta hemska hände!
Men ta mig sjutton
-Varför????
Kärlek och frid
J
Ps
Kom ihåg att livet inte går i repris
Lev livet nu
Säg
Sjung
Andas
